lördag 8 oktober 2016

Varför sparar jag i Sverige eller livet leker

Som utlandsboende kan jag ha mina funderingar varför jag ska spara i Sverige. Redan benämningen utlandsboende är fel för jag kommer inte att bo att i landet igen, i alla fall inte permanent, Och även om jag har ett svenskt pass, är jag i grunden tysk, Inte heller det är hela sanningen för om man vill krångla till det, kunde jag påpeka att grunden skulle heta östtysk. När jag i dag står i Belgien kan jag verkligen konstatera att livet leker. Från den östtyska uppväxten med allt vad det innebar som diktaturen och ofriheten, och, vilket man lätt glömmer idag, kalla kriget. Innan man kunde börja plugga fick man göra 18 månaders värnplikt, där man stod med Kalaschnikow och väntade på att amerikanerna skulle anfalla, något som de inte tänkte göra, men det visste man inte då. Efter den tänkte jag äntligen börja plugga, men muren föll, eller öppnades bättre sagt, och väst tog över, vilket betydde att högskolan där jag hade börjat stängdes. Man glömmer lätt att det som kom var en våldsam förändring, det enda konstanta var språket, annars vändes hela samhället. Under denna turbulenta tid gick min första utlandsresa till Sverige, och efter några besök kom tanken  att flytta och bosätta sig "där uppe". Drygt tjugo år senare förde livet mig vidare till Belgien, där jag nu har bott i fyra år. Under senare tid har jag, efter några diskussioner med vänner och bekanta, funderat över var jag är tysk, svensk eller belgare. Slutsatsen är väl att jag är lite av varje, med olika stor fördelning, liksom en aktieportfölj. Och konstigt nog är största delen i portföljen svensk. Inte bara att jag har ekonomiska intressen som tjänstepensioner och rätten till allmän pension, något jag påpekade förr kommer bli roligt när jag söker pension från tre olika länder, och som ska ta ungefär två år från ansökan till beslut, utan det finns också den mentala anknytningen. Informationerna på de olika sidorna är till stor hjälp för jag dels inte ha kunskaperna dels inte tiden att följ upp allt. Så alla ni här ska ha ett stort tack för att ni delar era kunskaper med oss. Och även om jag vet om mina begränsningar i det avseende kan jag konstatera att jag vet så mycket mer än alla mina vänner och bekanta här nere som snällt lägger sina pengar i dyra fonder som tar 5% i insättningsavgift samt 1,5% i förvaltningsavgift. Resten, eller största delen, lägger dem på ett "sparkonto" med 0% ränta. Jag känner folk som har 40.000 € där, "för säkerhets skull".

Vad jag sedan gör med mina svenska investeringar är en helt annan femma, det ska jag senare fundera på. Kanske plockar jag bara ut dem, kanske köper jag en stuga, vem vet. I alla fall ska dem ge mig någon sort frihet; alltså samma tanke som återkommer jämnt här i bloggvärlden. Hur jag definierar den ska jag ta upp i ett annat inlägg, Trevlig helg!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar