söndag 25 december 2016

Belgien, Sverige och jag - språkens betydelse

Je ne sais pas. eller Je prendre une bière. På den nivån ligger ungefär mina franska språkkunskaper och även om de är tämligen basala, så ligger de ändå milsvida från mina nederländska, som får betraktas som obefintliga. Fast jag inte talar dessa två språk, lever jag ett bra liv här nere i Belgien, både privat och på jobbet. Hur är detta möjligt? Svaret finns som ofta i historien. 

Jag bor i den del av Belgien som gränsar till Tyskland. Då detta område ligger i den östra delen av Belgien har begreppet Ostbelgien etablerats, även begreppet Ostkanton förekommer. Det syftar till den delen som efter Wienkongressen 1815 kom under tyskt styre, längre i historien behöver vi inte gå, annars blir det för struligt.





Nu behövs lite fantasi för någon stat Belgien fanns inte på den tiden, enklast är att ta den södra delen av Konungariket Nederländerna, Belgien löste sig och förklarade sig självständigt 1830. 


Den lilla landremsan förblev dock tysk fram till slutet av första världskriget 1918, där Tyskland som bekant representerade en av de stora förlorarna. Den riktigt stora borde vara Österrike som genom Saint-Germain-fördraget förlorade stora delar av sitt område till nya stater som Polen, Jugoslavien och Tjeckoslovakien samt Italien och Rumänien. Tyskland fick genom Versaille-fördraget också avträda landområden men inte i samma omfattning som Österrike. Bland annat fick Danmark sitt Nordslesvig (nu tillhörande Syddanmark) och Belgien kommunerna Eupen och Malmedy, som senare, som ovan nämnd, kallades för Ostbelgien.

Den tyskspråkiga befolkningen gjorde detta inte frivilligt, men var gör man om de stora drakarna bestämmer. De kom dessutom i ett skede där det rådde (här borde presens passar bättre för att det är ett permanent tillstånd) stora motsättningar och rivaliteter mellan det nederländskspråkiga Flandern i norr och det fransktalande Vallonien i söder. Resultatet blev bland annat att det bildades så kallade kulturgemenskaper, juridiskt självständiga enheter med eget parlament, egen regering och lagstiftning. Vid sidan av dessa gemenskaper finns dessutom federala regioner, med andra ord: Det politiska styret här nere är ytterst komplicerat och antagligen mindre effektivt.  







Så i den lilla landremsan mot den stora grannen Tyskland frodas nu en tyskspråkig kultur fast man är en del av den franskspråkiga regionen Vallonien. Det offentliga livet i både media och förvaltning talar tyska och tidningar och teve (visst har man ett eget teve- och radioprogram till sina 70.000 invånare) berättar mer om Tyskland och Bundesliga än om det "egna" landet, än värre det långt långt borta Bryssel.

Personligen tyckte jag till en början att situationen var lätt surrealistisk men man vänjer sig vid allt och för mig betydde det att jag slapp lära mig franska. Min tysk-svenska förflutna har fördelen att jag betraktar mycket utifrån ett eget perspektiv, samtidigt som jag gled in på en räkmacka i både privat och arbetets bemärkelse. Tack historien!  




1 kommentar:

  1. Jag var våldsamt tacksam för Belgians tysktalande minoriter under mina första år i Brussel så jag slapp bråka på franska med myndigheterna innan jag lärde mig - nederländska! :)

    SvaraRadera