söndag 31 december 2017

Sista siffran

Nu när alla konton är definitivt stängda för året räknade jag ut  direktavkastningen enligt utdelningssmålänningens räkning och kom på 

6,4% .


Mycket väl godkänd tycker jag, på lång sikt räknar väl de flesta med 4-5 %, så 2017 års siffra får anses som mycket bra. 


  

onsdag 27 december 2017

Nya och gamla mål

Efter en flermånads tystnad kommer här i alla fall en liten summering eller avstämning av mina mål som jag satte upp för 2017 samt en utblick om vad jag betraktar som ett önskvärt resultat av mina förehavanden 2018. 

Kort och gott kunde jag säga: Jag är mycket nöjd med det vad jag har åstadkommit, bloggens tystnad står således inte i relation till den ekonomiska prestationen. Mitt första mål, att ha investerat 100.000 kronor, är uppnått, med den enda reservationen att en del av pengarna gick till bufferten och mitt fondsparandet här i Belgien. Anledningarna är dels att jag behöver större ekonomiska spontanmuskler med hus och småbarn, dels att jag vill ha en viss del av de investerade pengarna i euro; att inte allt ligger i svenska kronor. Inför nästa året blir det här inte längre ett mål i sig, utan jag investera det vad jag har, utan någon press.

Förändringen påverkade såklart mål nummer två, att ha fått 30.000 kronor i utdelning. Här blev det nästan 27.000, men det som är mest imponerande är utvecklingen sedan jag började investera i maj 2015.

Jag tycker att det är mycket motiverande att se resultaten av sina ansträngningar på detta sätt. Det blir såklart ingen fortsättning räknad på procentuell tillväxt, men att slå 2017 års utdelning och nå 30.000 ska verkligen vara ett mål för 2018. 

Slutligen hade jag portföljvärdet, och här passerade jag halvmiljonen just häromdagen! Att portföljen tuffar på med sin defensiv karaktär och regelbundna köp och reinvesteringar av erhållna utdelningar, som nu nästan veckovis trillar in, ger en skön känsla att allt utvecklas i önskad riktning. Men inte heller här ska jag sätta upp ett nytt mål, det får helt enkelt bli som det bli





Jag ser fram emot det nya börsåret och önskar alla här ett gott nytt 2018!






tisdag 5 september 2017

Dags att läsa Kostolany

Jag är för tillfället lite trött på att läsa skönlitterära böcker, det saknas tid och koncentration för att sjunka ner i en fiktiv berättelse med alla sina nyanser. I stället fastnade jag på en tyskspråkig bok av ingen mindre än André Kostolany. Kosto...vem kommer de flesta att fråga sig, med all rätt. Hans böcker är inte översatt till svenska och han lär inte spela i samma liga som Warren Buffett, men Kostolany uppvisar några gemensamheter. Han är, eller bättre var för han dog 1999, en intressant person. Varför? Det kommer jag att skriva om när jag berättar lite gran om boken som jag ska läsa. Den är på tyska och titeln Die Kunst über Geld nachzudenken kan översättas med Konsten att fundera över pengar. 

Avslutningsvis ett exempel av parallellerna till Buffett, nämligen förmågan att skapa minnesvärda one liners: Köp aktier, ta sömntabletter och titta inte på dina aktier. Efter många år ska du se: Jag är rik!   

lördag 2 september 2017

Tolfte summering - augusti 2017

Även augusti månad har gått och det är dags till den tolfte summeringen. Den här månaden har det inte funnits tid och utrymme till ett enda inlägg utan jag nöjde med att läsa och kommentera andra bloggsidor. Nåväl, här kommer lite siffror.


Utdelningen landade på 2411 kronor, en väldig bra siffra. Nästa månad är det ett år jag presenterar mina siffror här, men jag tycker att det redan nu är dags att visa ett diagram över den månatliga utdelningen sedan september 2016. Det ser lite hackigt ut, framöver är tanken att utdelningarna ska ligga på en jämnare och (förstås) stigande nivå. Målsättningen är ju som bekant en månatlig utdelning på 5000 kronor. Som det ser ut just nu verkar jag kommit halvvägs, efter drygt två och ett halvt år av investerande.

Nysparandet gick som vanligt på 9000 kronor, sammanlagd ligger jag på 70000 kronor och målsättningen på 100000 kronor ligger fast. Sist, men inte minst portföljvärdet. Det ligger just nu på 456000 kronor, och även här ska det bli ett diagram om utvecklingen sedan starten här.


Räknar man avkastningen på årsbasis motsvarar månadens utdelningar således 6,3 %. Inte illa, eller hur. Även här är jag mycket nöjd, även om jag under resten av året inte når 500000 kronor i portföljvärdet som jag hade tänkt i början av året. Jag får istället nöja mig med att min portfölj svänger mycket mindre än index, den tuffar på, sakta men säkert. Sista månadens utveckling mot SIX30 Return Index förtydligar detta. 


Det blir samma resultat när man tittar på hela året. Visst blir det inga stora stegringar när börsen är på gott humör men samtidigt bjuder portföljen på större motstånd vid fallande kurser. 


 
Sammanfattningsvis kan jag konstatera att jag kommer hålla fast vid min strategi. Den påminner mycket om ordspråket "bättre en fågel i handen än tio i skogen" och passar mig perfekt.

tisdag 1 augusti 2017

Elfte summering - juli 2017

En kort sammanfattning av den gångna månaden. Jag satte in 9000 kronor, sammanlagd har jag under året investerat 61000 kronor, allt enligt plan. Utdelningar slog rekord med 3883 kronor, augusti blir sedan mer "normalt" med ett belopp runt 2000. Depåvärdet ökade till 448000 kronor, uteslutande på grund av insättningar och utdelningar. Här gäckade mest kronförstärkningen som ledde till att allt i kanadensiska och amerikanska dollar sjönk i värde. 
Nytt under solen är egentligen bara att jag fick aktivera en sovande kapitalförsäkring på Nordnet. Jag är i grunden inte förtjust i deras hemsida men de har ett mycket bredare utbud av utländska och framförallt europeiska ETFer än Avanza. Som ett led att valutadiversifiera depån ännu mer ville jag jag ha en utdelande europeisk ETF i euro och det blev min gamla favorit iShares EURO STOXX Select Dividend 30 (EXSG) med en avgift på 0,32% som delar ut fyra gånger om året med en genomsnittlig avkastning på cirka 4,5%. Den ligger i linje med en annan nykomling i depån: ETFen iShares S&P/TSX Composite High Dividend Index (XEI), som dock är något billigare (0,2%) och som delar ut månadsvis. Avkastningen ligger i stort sett på samma nivå och jag betraktar de två som motsvarigheter till mina två svenska XACT-ETFer OMXSB och Högutdelande som tyvärr bara delar ut en gång om året, fast i olika månader. 
Med andra ord: breda utdelande indexfonder i olika valutor som delar ut runt 4% till en relativ låg risk.

fredag 21 juli 2017

Nytt utdelningsrekord och ikapp 2016

Det återstår en dryg vecka av månaden, men jag kan ändå redan konstatera att det blev ett nytt utdelningsrekord den här månaden. April månadens 3477 kronor slogs nu med 3883 kronor! Hade inte dollarn sjunkit så mycket under tiden hade jag för första gången kommit över 4000-gränsen, så det får bli nästa års målsättning. 

Samtidigt är jag nu ikapp förra årets samlade utdelningar som gick på 18000 kr! Det känns grymt att redan efter sju månader har fått in så mycket som under hela förra året och jag är fortsatt optimistisk att nå mitt mål om 30000 kr. Räknad per månad skulle det betyda att jag kunde plocka ut 2500 kr varje månad, en tusenlapp mer än 2016, då det årets utdelningssumma hade räckt till en månadspeng av 1500 kr; en ökning om 66 %! Det kommer bli kul att se vad framtida år bjuder på utdelningsökningar, inte kan det bli 66 % varje år, det är jag medveten om.    

torsdag 13 juli 2017

Veckohandlaren rapporterar - vecka 28

Även om veckan inte har gått ännu ska jag rapportera mina inköp, fredagen ska det inte handlas för jag ska spara pengarna till nästa vecka. Tillsammans med mina utdelningar som trillar in då får det blir ett större belopp, i alla fall enligt mina mått. Nåväl, här är mina köp:

  • 30 Calamos Global Dynamic Income Closed Fund (CHW)
  • 20 Dream Global REIT (DRG)
  • 100 Saltängen Property
  • 6 Oscar Properties Pref

Angående Saltängen är jag för det mesta fullinvesterad, gällande Oscar Properties saknas några få stycken sedan blir det även där investeringsstopp. Båda utgör ungefär var för sig 5% av portfolion.  I de andra två ska jag fortsätta investera fram till att även de ligger på runt 5% av portfolion. Här ligger CHW på 3,3% och DRG på 2,5%.

lördag 8 juli 2017

Veckohandlaren rapporterar - vecka 27

Jag skrev ett antal gånger innan att jag betraktar mig själv som en småberoende veckohandlare. I mina inlägg summerar jag mest hur månadens utfall blev men nästan aldrig vad jag handlade under den gångna veckan. Varsågod, här kommer veckohandlarens rapport gällande vecka 27:

  • Ökning inom preferensportföljen
      • 8 Oskar Properties pref  
      • 5 Sdiptech pref
Preferensportföljen levererar ett stadigt och (än så länge) tillförlitligt kassaflöde, inga utdelningshöjningar att tala om men genom att investera regelbundet även små summor ligger den ändå i en stigande trend. Dessa två delar dessutom ut inom olika månaderna, här blir det alltså utdelningar i åtta av tolv månaderna. 

  • Ökning av svenska och nordiska utdelningsaktier
      • 5 XACT Högutdelande
      • 1 XACT OMXSB Utd
Som jag skrev i ett tidigare inlägg skippade jag mina enskilda utdelningsaktier till förmån av dessa två  ETFer. De delar ut maj och juni. Jag är medveten om nackdelarna men har kommit fram att den framtida portföljen nästan uteslutande ska bestå av ETFer i olika valutor, kryddad med några få aktier.

  •  Ökning av utländska valutor
      • 30 Dream Global REIT
      • 30 iShares S&P/TSX Composite High Dividend Index
      • 5 iShares EURO STOXX Select Dividend 30 UCITS
 
Min nuvarande portfölj har en alldeles för stor viktning åt den svenska kronan och den amerikanska dollarn. Som ett led i att komma fram till en valutadiversifiering ska jag regelbundet utöka andelen av två andra valutor, nämligen kanadensiska dollar och euro. De första två delar ut månadsvis och den tredje fyra gånger om året (januari, april, juli och oktober). 

  • Ökning av fondportföljen
      • Storebrand Global Multifaktor
      • LF Global Indexnära
      • LF Tillväxtmarkand Indexnära
      • AMF Aktiefond Europa
Jag har dessutom ett regelbundet fondsparandet där jag lägger någon hundralapp per fond. Inga utdelningar såklart, däremot är tanken att definitivt leva upp pengarna när tiden är mogen, det vill säga om tio år.

Det här var rapporten av veckan 27, önskar en fortsatt trevlig helg! 

 


måndag 3 juli 2017

Beroende eller äntligen måndag

Om man kollar Wikipedia om vad denna sida förstår under begreppet beroende så får man förklaringen att "Beroende är ett beteendefenomen och psykiskt fenomen som innebär de fysiska och psykiska mekanismerna bakom att en person återkommande utsätter sig för något som den vet är skadligt" Varför jag tittade på Wikipedia? Jo. för att veta om min inställning till öppna börsplatser kan betraktas som beroende eller inte. Jag som handlar ofta och som investerar veckovis, i den omfattningen att jag på allvar funderade på att kalla bloggen "Veckohandlaren" istället för Dividend500 - fast det finns eller bättre fanns en blogg med samma namn - ser verkligen fram emot att det blir måndag igen. När jag nu läser definitionen här ovan är det väl att ta i för mycket att kalla sig beroende, jag ser än så länge inte var skadan finns. Fast det återkommande är förstås veckosparandet och den psykiska mekanismen kan skönjas bakom ett belöningstänkande i form av stigande utdelningar. I den meningen är jag beroende och tycker: äntligen måndag! 

lördag 1 juli 2017

Farväl lönesamtal


Många har skrivit här om taktiken vid årets lönesamtal och när jag läser alla dessa tips får jag nästan en känsla av saknad, att detta årliga möte med chefen har försvunnit. Jag uppskattade alltid dessa samtal även om det inte fanns så mycket att fördela. Vi var en liten gymnasieskola på en konkurrensutsatt marknad, där skolorna hade blivit försäljare. Eleverna betraktades som kunder som skulle lockas med gratis datorer och utlandsresor och i denna värld var vi hopplöst förlorat; lika som en eka på världshavet. Föga förvånande lades skolan ner även om eleverna mådde och presterade bra. Balansräkningen var dock ingenting att hurra för.

I mitt nya hemland har denna ceremoni med lönesamtal helt försvunnit, i alla fall för min del som offentlig anställd. Här regleras sådant med hjälp av en tabell där man får leta fram sitt grundbelopp, beroende på vilken examen man har och hur länge man har varit anställd; sistnämnda kallas fritt översatt finansiell tjänsteålder. Grundbeloppet räknas sedan upp med ett index. Belgien tillhör ett av de få länder som använder sig av indexering av löner som automatiskt räknas upp i relation till inflationen. Däremot höjs grundbeloppet med fasta belopp i samband med stigande tjänsteår. Detta är i grunden den löneförhöjning man kan förvänta sig. Summan av kardemumman: Indexet höjer lönen med inflationen och löneförhöjning får man vartannat  år med stigande tjänsteår. Här gäller dock maximalt 25 år sedan är det slut. Det betyder i praktiken, att om man börjar jobba som nyutexaminerad lärare vid 25 års ålder, att man når slutlönen vid 50, därefter jobbar man fram till pensionen med samma lön; den räknas därefter bara upp med inflationen.


I mina ögon är detta ett ganska fyrkantigt system som inte tar hänsyn till personliga prestationer, men det behandlar alla lika. För min egen del får jag snällt vänta till hösten 2018 innan det är dags till nästa höjning. Ska bara kolla i tabellen hur mycket det blir... 

Tionde summering - juni 2017


Då var det dags för den tionde summeringen, snart är första året komplett och jag kan börja med några fina diagram som många av bloggarna här snyggar upp sina presentationer med. Sedan har halva året gått och jag ska passa på att göra en uppräkning vad månadens siffror kommer att betyda för hela året.

När det gäller månadens utdelning hade jag förra månaden hoppats på att i fortsättningen inte skulle ligga under 2.000 kronor, men juni-utdelningen gick på 1.897 kronor; snackar om i-landsproblem. Nästa månad kommer dock en rejäl höjning. Sammanlagd har jag i år fått in 13.900 kronor och mål nummer två, en sammanlagd utdelning på 30.000, är inom räckhåll. Jag satte in 8.000 kronor helt enligt planen. Sammanlagd ligger investeringssumman än så länge på 50.000 kronor och jag är fortsatt optimistiskt att klara mitt första mål, nämligen att sätta in 100.000 kronor under hela året. Slutligen portföljvärdet som slutade på 435.000 kronor. Ökningen från förra månaden beror alltså huvudsakligen på insatt kapital plus utdelningar, men om börsen inte hade gått ner sista veckan hade värdet varit 450.000 kronor. Här är jag en aning osäker om jag kommer nå halvmiljonen. Om börsen går ner rejält finns det förstås ingen chans, men som jag har sagt det flera gånger: Det här skulle inte vara katastrof.



söndag 18 juni 2017

Fortsättning av del 4

Jag behövde ett antal resor för att känna den inre relationen med mitt före detta hemland och i och med att det är tydligt att det finns dessa starka band har jag kommit fram till att en del av den pengarhögen jag antagligen kommer att förfoga över ska gå till att köpa en stuga. Ekonomiskt sett är detta ingen bra idé. Som alla vet kostar hus, oavsett storleken eller läget. Att först lägga undan och investera för att sedan bränna allt är rationellt betraktat ren idioti. Men upplysningens tankar vann ju inte heller alla mästerskap sedan det begav sig.

Nu finns säkerligen en del som säger: Varför köpa, du kan ju hyra? Om man tittar närmare är detta ingen lösning. Att hyra någonting fem sex gånger om året med dagens priser , och inte att tänka på framtidens, skulle gå loss på många tusenlappar, fem veckolånga besök över året kan lätt bli 25.000 kronor. Om jag antar att statistiken inte ljuger den här gången kan jag förvänta mig att kunna nyttja stugan i 15 till 20 år. Det kan alltså bli frågan om en runda halvmiljon i hyreskostnaderna. Sedan är det bökigt med att boka, stugan kanske inte är ledig då, för att inte tala om slutstädning och allt sånt. Visserligen finns det en del stugor man kan långtidshyra, men utbudet verkar vara ganska begränsad och kostnadsfrågan kvarstår. Nej, kostnaderna uppstår i vilket fall som helst.

Bättre då att äga, bära kostnaderna och ge vidare huset, läs värdet, när tiden har kommit. Att kunna köpa något med enkel standard i de inre delarna av Småland, som ibland räknas som Sydsveriges inre Norrland, borde inte vara något problem. I dagens läge får man en enkel stuga för några hundratusen och priserna är förvånansvärd stabila, vilket förstås är en eufemism för stagnation och stillastående. Jämfört med för 25 år sedan, när jag köpte de ovan nämnda husen, har huspriserna bara rört sig marginellt uppåt. Jämförelsen haltar givetvis, men om man tar storstadsprisernas utveckling ser man var den ekonomiska och befolkningsmässiga tillväxten fanns och finns.
En annan aspekt som talar för att skaffa stuga är att mina barn kommer få chansen att lära känna Sverige och kanske kommer att bygga en relation. En antagligen vittgående tanke, men vem vet? Kanske det räcker till något studentutbyte och av egen erfarenhet vet jag att inställningar och tankar förändras i synnerhet under de vuxna åren.

Av dessa anledningar ser jag fram emot att kunna ge mig ut på bostadsmarknaden igen, den här gången med mycket mer pengar och vetande. Även om det dröjer några år fram till dess är det en fin tanke att ha i bakhuvudet, när man gör sina investeringar och ser portföljen växer.


söndag 11 juni 2017

Varför jag sparar och investerar - del 4

Mina första tre inlägg behandlade mer grundläggande frågor om varför jag försöker lägga undan så mycket pengar som möjligt, dessa tankar var såtillvida av allmän karaktär att var och en antagligen kunde skriva under det mesta. Funderingar som är fundamentala och allmängiltiga. I den fjärde delen ska jag nu bli mer konkret i den meningen att jag ska ta reda på vart allt investerande slutligen ska leda till. För att förstå den följande tanken behövs en liten återblick till tiden strax efter murens fall.

„Såg du nåt badrum?“ frågade min dåvarande sambo efter att vi hade kommit hem från visningen av ett gammalt fint sent 1800-talshus. Frågan var retorisk, vi visste innan att huset saknade vatten och avlopp, och detta är ju tydligen en förutsättning för att ha kök, toa eller badrum. Nej, frågan bekräftade bara fascinationen inför det faktum att komma över ett nästan anakronistiskt hus, i alla fall om man såg detta med våra tyska storstansögon. Kakelugnar, vedspis, spegeldörrar och glasveranda – husets attribut försatte oss i en annan tid och det rådde inget tvivel om att vi skulle köpa huset, och ett mindre men ännu äldre till som råkade befinna sig på samma tomt. Sagt och gjort och något år senare gick flyttlasset, inga nämnvärda pengar eller planer i bagaget, ungdomlig spontanitet i sin renaste form.


Även om det gick som det gick många år senare har jag behållit min inre förbindelse till denna sydsvenska trakt, till förkärleken till gamla bevarade hus utan dagens faciliteter, men med en substans och själ där nutidens fabrikstillverkade hus bara uppvisar brister. I dagens läge med jobb upp över öronen och med två småttingar brukar det bara bli en eller två gånger jag åker upp till Sverige. Inget emot att träffa gamla vänner och bekanta, men det finaste med kortresorna är fortfarande att fixa en vandring i den småländska naturen. I mitt jobb träffar jag dagligen tillräckligt många personer. Jag behöver följaktligen inget stort umgänge under semestern, det är perfekt med ensamheten och stillheten. Vad denna insikt med min motivering av sparande och investerande har att göra kommer i nästa avsnitt.

söndag 4 juni 2017

Varför jag sparar och investerar - del 3

Jag snabbkollar nyhetssidorna varje dag och ibland finns det någonting som är verkligen intressant. Den här gången var det en essä om temat långtråkigheten, författad av en tysk kommunikationsvetare med lärosätet vid Berlins tekniska universitet. Pdf-filen om femton sidor lockade inte men det fanns en podd också och i och med att jag hade en del bilåkande under veckan passade det perfekt.

Essän var en upplevelse i sig. Jag älskar sådant, att ta ett begrepp och bygga upp ett nät av informationer, bakgrunder, forskningar, hänvisningar och analyser för att slutligen kommer fram till en för nutiden relevant slutsats. Om man har förmågan, vill säga. Här var det ett proffs som kunde sitt hantverk. Han arbetade sig fram genom historien, kryddade med citat från filosofer och forskare och kom själv med tryckfärdiga oneliners, allt kretsande runt hur människorna uppfattade tillståndet att inget har att göra och vad konsekvenserna blev. Dessa kunde vara banala tidsfördriv eller krig. Långtråkigheten framkallar tydligen en inre orolighet som måste fördrivas. Men han kom även fram till att tillståndet låg som grund till många uppfinningar. Ju längre fram berättelsen kom till nutiden blev mediernas betydelse allt större. I våra genomkapitaliserade samhällen är långtråkigheten än ständig följeslagare som måste bekämpas, utbudet verkar vara oändlig.

Här har säkerligen en del av läsare ställd sig frågan, vad dessa tankar har att göra med investeringar, aktier eller fonder. Vänta, jag kommer till det.

Intentionen av essän var ju att sjunga långtråkighetens lov, och enligt författaren har det slutligen någonting att göra med det tyska ordet Müßiggang. Ordet har ingen positiv konnotation, vare sig i tyskan eller svenskan, där begreppet översätts med dagdrivare, det vill säga en person som tillbringar sin tid med att (av eget val) driva omkring utan någon sysselsättning. Som synonym förekommer luffare eller lodare. Den svenska tolkningen knyter, tydligare än den tyska, till den lutherska arbetsmoralen. Den passar perfekt överens med dagens uppfattning om att tiden är främst till att skapa värde. I bästa fall pratas det om fritiden, men även den är planerad och inte fri i verklig mening. Författaren återkommer här till det ålderdomliga ordet Muße, att i positiv bemärkelse konsumera tid utan att vara produktiv, inkluderande att ha sådana ekonomiska förutsättningar att denna verkliga lediga tid, detta inget att göra, leder till ett tillstånd, där individen lägger grunden till självförverkligande och kreativitet, att nyttja den lediga tiden på ett genomtänkt sätt.

Detta är i grunden ingenting annat än vad väldigt många bloggare här har som utpräglad mål: Att skapa ekonomiska förutsättningar för att kunna vara fri, för att kunna använda tiden, att ha en ”frihetskvot”. Jag är inget undantag, fast jag vet att jag i bästa fall blir en ”deltidsmußare”. Men det är ett mycket viktigt motiv varför jag sparar och investerar. Livet är genomstrukturerat, fritiden finns det lite. Jag investerar för att kunna uppleva Muße en vacker dag. 

torsdag 1 juni 2017

Nionde summering - maj 2017

Den här gången blir det bara en kort sammanfattning, tiden räcker för närvarande inte till. Hoppas att det lugnar ner sig lite om två tre veckor. Hinner inte ens att kommentera, fast det finns en hel del där jag tycker att jag kunde, men tiden som sagt.

Till maj månaden: Jag investerade planenligt 10.000 kr och känner fortfarande att det känns bra att småköpa här och var. Inte ekonomiskt, jag vet, men själen måste också ha en del. Utdelningarna landade på beskedliga 1.812 kr och jag hoppas att den här månaden kommer vara den sista där jag ligger under 2.000 kr. Sist men inte minst portföljvärdet som går på 424.000 kr, en liten säkerhetsmarginal för att inte komma under 400.000 igen och nästa målsättningen i sikte, nämligen halvmiljonär vid 50.

fredag 19 maj 2017

Varför jag sparar och investerar - del 2

Häromdagen fick jag den tyska motsvarigheten till det orange kuvertet, och det var ett uppsjö av papper med en enorm mängd text och tabeller. Summan av kardemumman var att jag kan räkna med den nätta summan av cirka 2500 kronor från och med det året jag fyller 67, räknad i dagens valutavärde. Detta är alltså resultatet av mina elva år i Östtyskland, och i ärlighetens namn får man inte glömma att där ryms yrkesutbildning, lågavlönat industriarbete, värnplikten på arton månader samt avvecklingen efter valutaomställningen juli 1990. Med andra ord inga goda förutsättningar för att säkra värdefulla pensionspoäng.

Här får jag skjuta in en kort anmärkning om hur långt digitaliseringen har nått de tre europeiska länder jag känner bäst till. Om jag börjar med den belgiska motsvarigheten till den svenska Pensionsmyndigheten på minpension.se så får man på den belgiska mypension.be en ganska fragmenterad bild av sin framtida pension. Visst ser jag hur mycket pensionsgrundande inkomst jag hade under de senaste åren men vad det betyder i framtiden förblir osagt. Den tyska sidan drunknar i en informationsflod, men här finns en någorlunda funktion för att kunna räkna ut hur den framtida pensionen kommer att se ut. Fast det fungerar bara om man har det senaste pensionsbeskedet till hands, och det får man först efter 55 år. Slutligen, den svenska lösningen är en dröm i jämförelse. Inte bara att allt samlas på en plats, nej, möjligheterna att ”leka” med siffror, andel och år verkar oändliga och man får en ganska konkret bild om hur det ligger till. Tolv poäng till Sverige!

Tillbaka till verkligheten. Jag fastnade lite på siffran räknaren visade efter omräkningen till kronor: 2500. Det är ganska nära mitt genomsnitt av årets utdelningar! Annorlunda uttryckt betyder det att mitt nästan treåriga investerande, med en ganska genomsnittlig lön, har lett till att jag kunde plocka ut lika mycket livet ut som mina elva år i Östtyskland gav via lönearbete och därmed intjänade pensionsrätter!

Brevet från den tyska pensionsmyndigheten visade också en annan verklighet: Mitt brokiga förflutna kommer leda till en tämligen låg pension, och om jag inte gör någonting själv kommer jag stå där med 65 eller 67, hänvisad till systemet (se del 1) och några tusenlappar i handen. Jämförelsen och siffrorna visar också en annan sak, och här kommer jag slutligen till mitt andra motiv att spara och investera: Det går att påverka framtiden och pensionen utifrån sina egna förutsättningar, och det vad jag har åstadkommit fram till idag stärker min tro och optimism. 




måndag 1 maj 2017

Varför jag sparar och investerar - del 1

I en liten serie tänker jag här förklara mina motiv varför jag sparar och investerar, varför jag lägger tid på att läsa bloggsidorna och ekonomiböcker, varför jag ibland skriver här och varför jag överhuvudtaget tycker att det är ett spännande ämne. 

Häromdagen såg jag ett tyskt debattprogram på teve där det behandlades frågor som social rättvisa och utanförskap; hur det är att leva som lågavlönad i dagens till synes välmående Tyskland. Programmet skulle de drabbade ge ett ansikte, att låta komma dem till tals. Visst fanns det några ledande politiker som skulle ta ställning men vad skulle de stackare svara? Sociala system är oerhört komplexa system, det ligger antagligen i sakens natur.

I alla fall fanns det bland annat en ensamstående fyrabarnsmamma som hankar sig fram med tre olika jobb för att slutligen får ut en lön på 10.000 kr. Andra exempel visade att till och med den offentliga sektorn hittar kreativa lösningar med hjälp av dotter- och bemanningsföretag för att komma runt kollektivavtal – som för övrigt är på väg att försvinna i stora delar av den tyska ekonomin – och därmed avtalsenliga löner och förmåner.

I fortsättningen konstaterade man att det i framtiden kommer vara nästan regel än undantag att pensionerna av dessa miljontals lågavlönade får peppras med skattemedel för att komma upp på den lagstadgade miniminivån. Även om jag inte tillhör den utsatta skaran tycker jag att det är skrämmande hur hjälplösa och utlämnade de är - inget sparande, inga investerade pengar, ingenting att faller tillbaka på, utlämnad åt systemet. Alla personer som fick berätta sina livsöden hade inget eget pensionssparande, de lever ur hand i mun, och förlitar sig helt på att det offentliga ska komma till undsättning. Vad de glömmer då är att systemet sedan bestämmer spelreglerna.


Sådana program stärker min tro på det vad jag håller på med och att det är kanske mitt största ekonomiska motiv överhuvudtaget: att inte stå med mössan i handen och ber det offentliga om det livsnödvändiga under resten av livet, att vara utlämnad åt ett system som erbjuder breda lösningar utan individuella perspektiv.   

lördag 29 april 2017

Åttonde summering - april 2017 och nya mål

Då har även den här månaden gått och jag kan konstatera att det blev två inlägg i alla fall. Det ena förknippade portföljvärdet med personliga upplevelser långt tillbaka i tiden och i det andra tog jag avsked från aktierna till förmån för den nya fonden XACT högutdelande. 

Nu till den vanliga summeringen. Sparandet gick som vanligt det här året, det blev 8.000 kr på de fyra veckorna, helt enligt plan. Månadsutdelningen gick på inte mindre än 3.477 kr - nytt rekord och första gången över 3.000 kr! Även om april är en bra utdelningsmånad känns det tydligt att kombinationen av regelbundna insättningar och återinvesteringen av utdelningar ger resultat och den definitiva målsättningen - att kunna plocka ut 5000 kr varje månad i utdelning - känns rimligt och inte så långt bort som jag trodde från början. Portföljvärdet slutligen landade på 411.000 kr.

I och med att jag har fått över 10.000 kr i utdelningar under de första fyra månaderna känns målsättningen för hela året inte längre rimligt. Jag höjer därför ribban till utdelningar till 30.000 kr. Även portföljvärdet ska upp, däremot ligger insättningar kvar, Så här ser alltså mina nya mål ut:

  • Jag ska spara 100.000 kronor.
  • Jag ska få 30.000 kronor i utdelning.
  • Depåvärdet ska i slutet av året vara 500.000 kronor.

onsdag 19 april 2017

Bye bye Axfood, Castellum och Skanska

Jag beslutade i dagarna att sälja alla aktier i Axfood, Castellum och Skanska, det är de sista stamaktierna jag har kvar för jag sålde bland annat Investor och Tele2 redan för några veckor sedan. Jag har resonerat en hel del om min strategi och har kommit fram till att en fågel i handen är bättre än tio i skogen. Vad menar jag med det?

De allra flesta utdelningsinvesterare här fokuserar på aktier som visar både en relativt hög och stigande direktavkastning samt en värdetillväxt över tiden. Sett över flera decennier har det gett en genomsnittlig avkastning på ungefär 10% per år. Fantastiskt, med andra ord, om man har gott om tid. 
Jag påpekade flera gånger att min investeringstid ligger på max tio år, det betyder att när jag fyller sextio ska jag senast sluta med mitt vanliga lönearbete och lever av kombinationen eget företag och kapitalinkomster, samtidigt som jag har mycket lägre levnadskostnader då framför allt huslånet är avbetalt. Siffrorna här ovan visar ju den historiska utvecklingen, och det är inte utan grund att den meningen alltid dyker upp i samband med investeringar på börsen. Om jag bara förlitar mig på värdetillväxten och nöjer mig med en direktavkastning på 4-5 % får jag hoppas att den tioårsperiod som kommer ligger i linje med historiken. Men på något sätt litar jag inte på det, och för att exemplifiera det tog jag hjälp av ordspråket. 

Så, hur ska jag göra framöver? Jag ska helt enkelt vidareutveckla den strategi som jag redan kör sedan några månader: Mina veckoinvesteringar går dels till korgen av preferensaktier, dels till korgen av utdelande ETFer. Avkastningen går till största delen till flera olika fonder som XACTHDIV, XACT OMXSB (här får jag förhoppningsvis mina 3-4 % avkastning av nordiska och svenska aktier till en betydlig lägre risk), Länsförsäkringar Tillväxtmarknad och Global indexnära. Här får det gärna bli en värdetillväxt, samt även en del utdelningar i de två första. Det här upplägget ger en genomsnittlig avkastning på circa 7 %, sista månaden nu var den till och med 9 % på årsbasis, en siffra jag är väldigt nöjd med. Samtidigt visade portföljen senaste månaden en tillväxt på 0,75 %, borträknad nyinvesteringar och utdelningar. 

Det är antagligen inte mycket om man jämför med aktieportföljer när börsen går bra, men det är just det som jag är lite skeptisk mot, när börsen i det stora hela har gått upp i sex-sju år, värderingarna är därefter. Visst är upplägget ovan mycket känslig mot räntehöjningar men det skulle i så fall (bara) betyda sjunkande portföljvärde. I och med att jag investerar regelbunden och har en bra kassa, skulle jag i värsta fall köpa till en högre direktavkastning.

Det här upplägget går mycket tvärs emot de flesta strategier, därför är jag tacksam för kommentarer.