måndag 1 maj 2017

Varför jag sparar och investerar - del 1

I en liten serie tänker jag här förklara mina motiv varför jag sparar och investerar, varför jag lägger tid på att läsa bloggsidorna och ekonomiböcker, varför jag ibland skriver här och varför jag överhuvudtaget tycker att det är ett spännande ämne. 

Häromdagen såg jag ett tyskt debattprogram på teve där det behandlades frågor som social rättvisa och utanförskap; hur det är att leva som lågavlönad i dagens till synes välmående Tyskland. Programmet skulle de drabbade ge ett ansikte, att låta komma dem till tals. Visst fanns det några ledande politiker som skulle ta ställning men vad skulle de stackare svara? Sociala system är oerhört komplexa system, det ligger antagligen i sakens natur.

I alla fall fanns det bland annat en ensamstående fyrabarnsmamma som hankar sig fram med tre olika jobb för att slutligen får ut en lön på 10.000 kr. Andra exempel visade att till och med den offentliga sektorn hittar kreativa lösningar med hjälp av dotter- och bemanningsföretag för att komma runt kollektivavtal – som för övrigt är på väg att försvinna i stora delar av den tyska ekonomin – och därmed avtalsenliga löner och förmåner.

I fortsättningen konstaterade man att det i framtiden kommer vara nästan regel än undantag att pensionerna av dessa miljontals lågavlönade får peppras med skattemedel för att komma upp på den lagstadgade miniminivån. Även om jag inte tillhör den utsatta skaran tycker jag att det är skrämmande hur hjälplösa och utlämnade de är - inget sparande, inga investerade pengar, ingenting att faller tillbaka på, utlämnad åt systemet. Alla personer som fick berätta sina livsöden hade inget eget pensionssparande, de lever ur hand i mun, och förlitar sig helt på att det offentliga ska komma till undsättning. Vad de glömmer då är att systemet sedan bestämmer spelreglerna.


Sådana program stärker min tro på det vad jag håller på med och att det är kanske mitt största ekonomiska motiv överhuvudtaget: att inte stå med mössan i handen och ber det offentliga om det livsnödvändiga under resten av livet, att vara utlämnad åt ett system som erbjuder breda lösningar utan individuella perspektiv.   

3 kommentarer:

  1. Läsvärt inlägg. Vi resonerar mycket på samma sätt, allt vi får från staten är en bonus, i alla fall i framtiden då färre ska försörja fler. Vi betalar skatt men för att inte avlida i någon vårdkö behövs ändå en privat sjukvårdsförsäkring, var finns logiken i det? Vi betalar vägskatt men ändå finns det vägtullar runt om i storstäderna. Utöver det betalar vi moms på allt vi köper, varor och tjänster. Snålgrisarna tänker inte heller stå där med mössan i hand, utan tar vara på sig själva.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Snålgrisen, du har helt rätt i att en stor del av lönekakan går till det offentliga utan att de levererar i motsvarande grad. Här nere i Belgien har det nu kommit så långt att landet intar den föga hedrande platsen som landet med högst skatteuttag.

      Radera
    2. Det är förstås Dividend500 som svarade, ingen obekant.

      Radera