fredag 19 maj 2017

Varför jag sparar och investerar - del 2

Häromdagen fick jag den tyska motsvarigheten till det orange kuvertet, och det var ett uppsjö av papper med en enorm mängd text och tabeller. Summan av kardemumman var att jag kan räkna med den nätta summan av cirka 2500 kronor från och med det året jag fyller 67, räknad i dagens valutavärde. Detta är alltså resultatet av mina elva år i Östtyskland, och i ärlighetens namn får man inte glömma att där ryms yrkesutbildning, lågavlönat industriarbete, värnplikten på arton månader samt avvecklingen efter valutaomställningen juli 1990. Med andra ord inga goda förutsättningar för att säkra värdefulla pensionspoäng.

Här får jag skjuta in en kort anmärkning om hur långt digitaliseringen har nått de tre europeiska länder jag känner bäst till. Om jag börjar med den belgiska motsvarigheten till den svenska Pensionsmyndigheten på minpension.se så får man på den belgiska mypension.be en ganska fragmenterad bild av sin framtida pension. Visst ser jag hur mycket pensionsgrundande inkomst jag hade under de senaste åren men vad det betyder i framtiden förblir osagt. Den tyska sidan drunknar i en informationsflod, men här finns en någorlunda funktion för att kunna räkna ut hur den framtida pensionen kommer att se ut. Fast det fungerar bara om man har det senaste pensionsbeskedet till hands, och det får man först efter 55 år. Slutligen, den svenska lösningen är en dröm i jämförelse. Inte bara att allt samlas på en plats, nej, möjligheterna att ”leka” med siffror, andel och år verkar oändliga och man får en ganska konkret bild om hur det ligger till. Tolv poäng till Sverige!

Tillbaka till verkligheten. Jag fastnade lite på siffran räknaren visade efter omräkningen till kronor: 2500. Det är ganska nära mitt genomsnitt av årets utdelningar! Annorlunda uttryckt betyder det att mitt nästan treåriga investerande, med en ganska genomsnittlig lön, har lett till att jag kunde plocka ut lika mycket livet ut som mina elva år i Östtyskland gav via lönearbete och därmed intjänade pensionsrätter!

Brevet från den tyska pensionsmyndigheten visade också en annan verklighet: Mitt brokiga förflutna kommer leda till en tämligen låg pension, och om jag inte gör någonting själv kommer jag stå där med 65 eller 67, hänvisad till systemet (se del 1) och några tusenlappar i handen. Jämförelsen och siffrorna visar också en annan sak, och här kommer jag slutligen till mitt andra motiv att spara och investera: Det går att påverka framtiden och pensionen utifrån sina egna förutsättningar, och det vad jag har åstadkommit fram till idag stärker min tro och optimism. 




4 kommentarer:

  1. Kul att se att du kollat upp det här med pension i god tid!

    Många upptäcker inte förrän det är "för sent" hur knapert det kan bli. Det där med att pappa staten tar hand om dig stämmer inte (längre). Jag själv räknar med noll i statlig pension och sparar/investerar därefter.

    Mvh

    Egon

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Egon för din kommentar. Jag är inte lika pessimistisk att räkna med noll, då måste tre olika stater fullkomligen kollapsa. Nej, allvarligt, det är kanske bäst att inte räkna med den statliga pensionen, det vad det blir sedan får man se som bonus. Mvh //Dividend500

      Radera
  2. Det känns skönta att du tagit hand om din egen utveckling på pensionsfronten. Nu kan jag sova gott i hopp om att du får en fin slant den dagen det är dags för pension. :-)

    // Procentpanik

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Procentpanik, ja, min pension blir antagligen en angelägenhet som inte känns som pension utan mer perioder där jag inte längre har fast anställning men ändå jobbar och där jag har olika belopp under olika tider. Fast jag är rätt optimistisk ändå, det ska gå vägen. //Dividend500

      Radera