söndag 18 juni 2017

Fortsättning av del 4

Jag behövde ett antal resor för att känna den inre relationen med mitt före detta hemland och i och med att det är tydligt att det finns dessa starka band har jag kommit fram till att en del av den pengarhögen jag antagligen kommer att förfoga över ska gå till att köpa en stuga. Ekonomiskt sett är detta ingen bra idé. Som alla vet kostar hus, oavsett storleken eller läget. Att först lägga undan och investera för att sedan bränna allt är rationellt betraktat ren idioti. Men upplysningens tankar vann ju inte heller alla mästerskap sedan det begav sig.

Nu finns säkerligen en del som säger: Varför köpa, du kan ju hyra? Om man tittar närmare är detta ingen lösning. Att hyra någonting fem sex gånger om året med dagens priser , och inte att tänka på framtidens, skulle gå loss på många tusenlappar, fem veckolånga besök över året kan lätt bli 25.000 kronor. Om jag antar att statistiken inte ljuger den här gången kan jag förvänta mig att kunna nyttja stugan i 15 till 20 år. Det kan alltså bli frågan om en runda halvmiljon i hyreskostnaderna. Sedan är det bökigt med att boka, stugan kanske inte är ledig då, för att inte tala om slutstädning och allt sånt. Visserligen finns det en del stugor man kan långtidshyra, men utbudet verkar vara ganska begränsad och kostnadsfrågan kvarstår. Nej, kostnaderna uppstår i vilket fall som helst.

Bättre då att äga, bära kostnaderna och ge vidare huset, läs värdet, när tiden har kommit. Att kunna köpa något med enkel standard i de inre delarna av Småland, som ibland räknas som Sydsveriges inre Norrland, borde inte vara något problem. I dagens läge får man en enkel stuga för några hundratusen och priserna är förvånansvärd stabila, vilket förstås är en eufemism för stagnation och stillastående. Jämfört med för 25 år sedan, när jag köpte de ovan nämnda husen, har huspriserna bara rört sig marginellt uppåt. Jämförelsen haltar givetvis, men om man tar storstadsprisernas utveckling ser man var den ekonomiska och befolkningsmässiga tillväxten fanns och finns.
En annan aspekt som talar för att skaffa stuga är att mina barn kommer få chansen att lära känna Sverige och kanske kommer att bygga en relation. En antagligen vittgående tanke, men vem vet? Kanske det räcker till något studentutbyte och av egen erfarenhet vet jag att inställningar och tankar förändras i synnerhet under de vuxna åren.

Av dessa anledningar ser jag fram emot att kunna ge mig ut på bostadsmarknaden igen, den här gången med mycket mer pengar och vetande. Även om det dröjer några år fram till dess är det en fin tanke att ha i bakhuvudet, när man gör sina investeringar och ser portföljen växer.


söndag 11 juni 2017

Varför jag sparar och investerar - del 4

Mina första tre inlägg behandlade mer grundläggande frågor om varför jag försöker lägga undan så mycket pengar som möjligt, dessa tankar var såtillvida av allmän karaktär att var och en antagligen kunde skriva under det mesta. Funderingar som är fundamentala och allmängiltiga. I den fjärde delen ska jag nu bli mer konkret i den meningen att jag ska ta reda på vart allt investerande slutligen ska leda till. För att förstå den följande tanken behövs en liten återblick till tiden strax efter murens fall.

„Såg du nåt badrum?“ frågade min dåvarande sambo efter att vi hade kommit hem från visningen av ett gammalt fint sent 1800-talshus. Frågan var retorisk, vi visste innan att huset saknade vatten och avlopp, och detta är ju tydligen en förutsättning för att ha kök, toa eller badrum. Nej, frågan bekräftade bara fascinationen inför det faktum att komma över ett nästan anakronistiskt hus, i alla fall om man såg detta med våra tyska storstansögon. Kakelugnar, vedspis, spegeldörrar och glasveranda – husets attribut försatte oss i en annan tid och det rådde inget tvivel om att vi skulle köpa huset, och ett mindre men ännu äldre till som råkade befinna sig på samma tomt. Sagt och gjort och något år senare gick flyttlasset, inga nämnvärda pengar eller planer i bagaget, ungdomlig spontanitet i sin renaste form.


Även om det gick som det gick många år senare har jag behållit min inre förbindelse till denna sydsvenska trakt, till förkärleken till gamla bevarade hus utan dagens faciliteter, men med en substans och själ där nutidens fabrikstillverkade hus bara uppvisar brister. I dagens läge med jobb upp över öronen och med två småttingar brukar det bara bli en eller två gånger jag åker upp till Sverige. Inget emot att träffa gamla vänner och bekanta, men det finaste med kortresorna är fortfarande att fixa en vandring i den småländska naturen. I mitt jobb träffar jag dagligen tillräckligt många personer. Jag behöver följaktligen inget stort umgänge under semestern, det är perfekt med ensamheten och stillheten. Vad denna insikt med min motivering av sparande och investerande har att göra kommer i nästa avsnitt.

söndag 4 juni 2017

Varför jag sparar och investerar - del 3

Jag snabbkollar nyhetssidorna varje dag och ibland finns det någonting som är verkligen intressant. Den här gången var det en essä om temat långtråkigheten, författad av en tysk kommunikationsvetare med lärosätet vid Berlins tekniska universitet. Pdf-filen om femton sidor lockade inte men det fanns en podd också och i och med att jag hade en del bilåkande under veckan passade det perfekt.

Essän var en upplevelse i sig. Jag älskar sådant, att ta ett begrepp och bygga upp ett nät av informationer, bakgrunder, forskningar, hänvisningar och analyser för att slutligen kommer fram till en för nutiden relevant slutsats. Om man har förmågan, vill säga. Här var det ett proffs som kunde sitt hantverk. Han arbetade sig fram genom historien, kryddade med citat från filosofer och forskare och kom själv med tryckfärdiga oneliners, allt kretsande runt hur människorna uppfattade tillståndet att inget har att göra och vad konsekvenserna blev. Dessa kunde vara banala tidsfördriv eller krig. Långtråkigheten framkallar tydligen en inre orolighet som måste fördrivas. Men han kom även fram till att tillståndet låg som grund till många uppfinningar. Ju längre fram berättelsen kom till nutiden blev mediernas betydelse allt större. I våra genomkapitaliserade samhällen är långtråkigheten än ständig följeslagare som måste bekämpas, utbudet verkar vara oändlig.

Här har säkerligen en del av läsare ställd sig frågan, vad dessa tankar har att göra med investeringar, aktier eller fonder. Vänta, jag kommer till det.

Intentionen av essän var ju att sjunga långtråkighetens lov, och enligt författaren har det slutligen någonting att göra med det tyska ordet Müßiggang. Ordet har ingen positiv konnotation, vare sig i tyskan eller svenskan, där begreppet översätts med dagdrivare, det vill säga en person som tillbringar sin tid med att (av eget val) driva omkring utan någon sysselsättning. Som synonym förekommer luffare eller lodare. Den svenska tolkningen knyter, tydligare än den tyska, till den lutherska arbetsmoralen. Den passar perfekt överens med dagens uppfattning om att tiden är främst till att skapa värde. I bästa fall pratas det om fritiden, men även den är planerad och inte fri i verklig mening. Författaren återkommer här till det ålderdomliga ordet Muße, att i positiv bemärkelse konsumera tid utan att vara produktiv, inkluderande att ha sådana ekonomiska förutsättningar att denna verkliga lediga tid, detta inget att göra, leder till ett tillstånd, där individen lägger grunden till självförverkligande och kreativitet, att nyttja den lediga tiden på ett genomtänkt sätt.

Detta är i grunden ingenting annat än vad väldigt många bloggare här har som utpräglad mål: Att skapa ekonomiska förutsättningar för att kunna vara fri, för att kunna använda tiden, att ha en ”frihetskvot”. Jag är inget undantag, fast jag vet att jag i bästa fall blir en ”deltidsmußare”. Men det är ett mycket viktigt motiv varför jag sparar och investerar. Livet är genomstrukturerat, fritiden finns det lite. Jag investerar för att kunna uppleva Muße en vacker dag. 

torsdag 1 juni 2017

Nionde summering - maj 2017

Den här gången blir det bara en kort sammanfattning, tiden räcker för närvarande inte till. Hoppas att det lugnar ner sig lite om två tre veckor. Hinner inte ens att kommentera, fast det finns en hel del där jag tycker att jag kunde, men tiden som sagt.

Till maj månaden: Jag investerade planenligt 10.000 kr och känner fortfarande att det känns bra att småköpa här och var. Inte ekonomiskt, jag vet, men själen måste också ha en del. Utdelningarna landade på beskedliga 1.812 kr och jag hoppas att den här månaden kommer vara den sista där jag ligger under 2.000 kr. Sist men inte minst portföljvärdet som går på 424.000 kr, en liten säkerhetsmarginal för att inte komma under 400.000 igen och nästa målsättningen i sikte, nämligen halvmiljonär vid 50.