söndag 4 juni 2017

Varför jag sparar och investerar - del 3

Jag snabbkollar nyhetssidorna varje dag och ibland finns det någonting som är verkligen intressant. Den här gången var det en essä om temat långtråkigheten, författad av en tysk kommunikationsvetare med lärosätet vid Berlins tekniska universitet. Pdf-filen om femton sidor lockade inte men det fanns en podd också och i och med att jag hade en del bilåkande under veckan passade det perfekt.

Essän var en upplevelse i sig. Jag älskar sådant, att ta ett begrepp och bygga upp ett nät av informationer, bakgrunder, forskningar, hänvisningar och analyser för att slutligen kommer fram till en för nutiden relevant slutsats. Om man har förmågan, vill säga. Här var det ett proffs som kunde sitt hantverk. Han arbetade sig fram genom historien, kryddade med citat från filosofer och forskare och kom själv med tryckfärdiga oneliners, allt kretsande runt hur människorna uppfattade tillståndet att inget har att göra och vad konsekvenserna blev. Dessa kunde vara banala tidsfördriv eller krig. Långtråkigheten framkallar tydligen en inre orolighet som måste fördrivas. Men han kom även fram till att tillståndet låg som grund till många uppfinningar. Ju längre fram berättelsen kom till nutiden blev mediernas betydelse allt större. I våra genomkapitaliserade samhällen är långtråkigheten än ständig följeslagare som måste bekämpas, utbudet verkar vara oändlig.

Här har säkerligen en del av läsare ställd sig frågan, vad dessa tankar har att göra med investeringar, aktier eller fonder. Vänta, jag kommer till det.

Intentionen av essän var ju att sjunga långtråkighetens lov, och enligt författaren har det slutligen någonting att göra med det tyska ordet Müßiggang. Ordet har ingen positiv konnotation, vare sig i tyskan eller svenskan, där begreppet översätts med dagdrivare, det vill säga en person som tillbringar sin tid med att (av eget val) driva omkring utan någon sysselsättning. Som synonym förekommer luffare eller lodare. Den svenska tolkningen knyter, tydligare än den tyska, till den lutherska arbetsmoralen. Den passar perfekt överens med dagens uppfattning om att tiden är främst till att skapa värde. I bästa fall pratas det om fritiden, men även den är planerad och inte fri i verklig mening. Författaren återkommer här till det ålderdomliga ordet Muße, att i positiv bemärkelse konsumera tid utan att vara produktiv, inkluderande att ha sådana ekonomiska förutsättningar att denna verkliga lediga tid, detta inget att göra, leder till ett tillstånd, där individen lägger grunden till självförverkligande och kreativitet, att nyttja den lediga tiden på ett genomtänkt sätt.

Detta är i grunden ingenting annat än vad väldigt många bloggare här har som utpräglad mål: Att skapa ekonomiska förutsättningar för att kunna vara fri, för att kunna använda tiden, att ha en ”frihetskvot”. Jag är inget undantag, fast jag vet att jag i bästa fall blir en ”deltidsmußare”. Men det är ett mycket viktigt motiv varför jag sparar och investerar. Livet är genomstrukturerat, fritiden finns det lite. Jag investerar för att kunna uppleva Muße en vacker dag. 

2 kommentarer:

  1. Intressant och välskrivet inlägg som jag konsumerade med nöje! Jo det är klart att man hoppas på att bli en "musse"
    En pigg sådan dess utom, en musse pigg helt enkelt :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej, och stort tack. Jo, det är svårt att hitta motsvarigheter till ålderdomliga ord. Men kanske är musse pigg inte för långsökt. Mvh Dividend500

      Radera